Hvordan det gik til at Sverige blev sexkøbslovens hjemland

13 03 2011

Af Nina Søndergaard

”De er skøre de svenskere” kunne Obelix have sagt. Og have ret. Fair nok at Sverige eksperimenterede med som det første land i verden at forbyde køb, men ikke salg, af seksuelle ydelser. Det var ikke sket før, altså var der ingen erfaringer med det, men hvordan Sverige kan blive ved med at forsvare loven, på trods af dens mange og helt åbenlyse uheldige og direkte skadelige konsekvenser, er svært begribeligt. Forklaringerne kan muligvis findes i selve den svenske mentalitet:

Foruden radikal feministisk tankegang, der foreskriver at mænd altid er mere magtfulde end kvinder plus en rest af kristent ubehag ved sex og andre kødelige lyster, så er der også en svensk konsensus-kultur, en konfliktskyhed, en lighedslængsel og en tillidsfuld tro på at staten altid vil én det bedste. De sidste fire elementer anser jeg som værende vigtige for at forstå fastholdelsen af sexkøbsloven.

Ved at følge diskussionen om sexkøbsloven i Sverige og sammenholde det med etnologiprofessor Åke Dauns spændende bog ”Svensk mentalitet” har jeg set hvilke mønstre og mekanismer der gør sig gældende, når svenske magthavere fastholder loven til trods for utallige protester.

Meget af Dauns arbejde går på at vise hvor stille svenskerne er og opfatter sig selv som værende. De siger meget lidt, finnerne er de eneste der synes at svenskere snakker for meget!, og holder mest af ro og tavshed. For at opnå dette vil de gå temmelig langt, som fx at udvandre fra en diskussion og bifalde en diskussions ophør, selvom der ikke opnåedes enighed eller resultater (s. 99).

Også Herbert Tingsten skrev i 1940 om den ro der prægede det svenske parlament i modsætning til det franske, hvor taleren bliver afbrudt, jublet og buh’et ad. Tingsten mindedes heller ikke et eneste tilfælde af at taletiden blev brugt på at obstruere et lovforslag (s. 108). Det er selvfølgelig prisværdigt at der ikke opstår skyderier eller håndgemæng blandt folkevalgte, men det er et helt reelt problem for vidensdelingen og beslutningsgrundlaget at der ikke er plads til dissens, for på denne måde kommer kun idéer ’alle’ i forvejen er enige om frem.

Lighedslængslen er meget stærk i Sverige, og ikke engang to procent af de adspurgte svenske unge ønskede en høj social anseelse (s. 128). Excentrikere anses heller ikke positivt som i England. Kombineret med at svenskere ofte skelner meget skarpt mellem privatsfæren og arbejdslivet, og har meget lidt samvær med ’fremmede’, som ikke er familie, nære venner eller folk i foreningen, kan det være med til at forklare at svenskere har forholdsvist let ved at lukke af for folk der ikke ligner dem selv. I dette tilfælde sexsælgere og sexkøbere, som på hver deres måde bliver lige udgrænsede af det gode fællesskab og samfundet.

De socialdemokratiske idéer har, i følge Daun, haft længere tid end i noget andet land til at rodfæste sig, her ”ikke mindst overbevisningen om at de ”kollektivt”, d.v.s. centralt, af myndigheder trufne beslutninger, sikrer den mest retfærdige orden.” (s. 159) Eksempler på planlægningstroen er den vidtberømte svenske byplanlægning, statsdrevne børnehaver og Systembolaget. Det er jo ikke alt sammen lige skidt og menneskefjendsk, altså vil der givet være en større del af befolkningen i Sverige der vil godtage love og påbud ovenfra end fx her eller i Sydamerika.

Det turde være tydeligt at ovennævnte faktorer må være i spil, når landets ledende personer kan give kritikere ret i at der ikke findes overvældende mange beviser i rapporten om sexkøbslovens virkninger, men at det sandelig heller ikke er dét det handler om. Et helt samfund er indrettet på konsensus og enighed, hvor uenighed eller besværlige synspunkter hellere forties end diskuteres. Man slipper på den måde rigtig nok for en masse argumenteren og parlamenteren (s. 158), men risikoen er mindre selvstændighed og større konformitet (s. 170), hvis ikke direkte totalitære ansatser (s. 160, diskuteret allerede i Dagens Nyheter i 1982). Kantede synspunkter (som at sexarbejde er ok) og fleksibilitet (ophæv forbuddet) er i hvert fald ikke ønskede elementer i det svenske tankesæt.

Daun gør meget ud af at den svenske læser ikke må føle sig stødt af den ofte meget negative vurdering udlændinge har af svenskere. Han gør også meget ud af at fortælle at der naturligvis er store forskelle, og at man sagtens kan finde en italiener med ’svenske’ træk, men at der er nogle rammer en given kultur sætter op, indenfor hvilke folk forsøger at finde sig til rette. Og jeg tilslutter mig ham og siger at det er samfundets skyld, snarere end den enkelte svenskers. Det ændrer bare ikke på at sexkøbsloven har så negative konsekvenser at den burde ophæves snarest muligt, hvis man virkeligt havde tænkt sig at redde de mest udsatte sexarbejdere i Sverige.

Og just som jeg skrev denne artikel havde Svenska Dagbladet en leder, hvor der blev stillet spørgsmålstegn ved at ville straffe sex mellem voksne, samtykkende mennesker med et år i fængsel, en straf mordere i Sverige kan tildeles… Der er lys for enden af tunnellen?

Jeg har anvendt anden udgaven. Åke Daun: Svensk mentalitet – Ett jämförande perspektiv. Rabén Prisma, 1989, 1994. ISBN 91 518 2642 9


Handlinger

Information

7 responses

14 03 2011
Dick

Som svensk kan jag bara instämma. Möjligen lägga till att mönstret i Sverige inte riktigt är sådant att “alla” måste vara överens i förväg för att en lag ska införas. Det är istället små ideologiska grupper (särskilt radikalfeministerna i “statsfeminismen”) som kan få igenom sina tokiga idéer därför att de har starka positioner i de svenska riksdagspartierna och i medier och journalistkår. Det är alltså vanligt att dessa små, inflytelserika grupper bestämmer vad alla SKA tycka – även om det går tvärt emot vad svenskarna egentligen tycker. Normativa lagar kallas det.

Men det är definitivt så att Sverige är ett åsiktstotalitärt land. “Fel” åsikter ges ytterst lite, eller inget utrymme i medier eller den offentliga “debatten”.

14 03 2011
Nina Søndergaard

Ok, tak, Dick. Der er naturligvis altid farer forbundne med at male med så bred en pensel som jeg har gjort her, men Dauns bog er vældig godt underbygget og stemmer desuden overens med mine egne erfaringer (boede 1½ år i Malmö og var meget overrasket over de store forskelle jeg så bare 40 km fra København).

En anden fordel ved Dauns værk, er at det slet ikke handler om sex, religion, feminisme eller moral – sager som kan få folk så højt op at ringe at man slet ikke kan tale med dem. Jeg kunne også have brugt Dauns rammeværk til at se på hvorfor det var så svært at få ting gennem andels/hyresretts foreningen etc.

Og selvom jeg ikke tvivler at visse radikalfeministiske grupperinger er vældig godt forbundne med magtfulde mennesker og institutioner, så kræver det et anderledes fodarbejde at X får sine idéer igennem, og ikke Y, fordi X kender A, B og G

19 03 2011
Cecilie Lolk Hjort

Nina, hvad vil du mene er anderledes i den danske mentalitet end den svenske du har skitseret ovenfor? Umiddelbart virker det meget ens, men jeg har aldrig boet i Sverige, så jeg er nysgerrig på forskellene.

19 03 2011
Nina Søndergaard

Det her kan ikke blive andet end uretfærdigt og farvet i urimelig grad af sikkert tilfældige og uheldige oplevelser, men hvad jeg gang på gang blev overrasket over var en stivhed/autoritetstro/usmidighed i forhold til gældende love og regler.

Det var så vildt og spændte lige fra postvæsenet, apoteket, andelsboligforeningen, skadestuen til expeditricen i Lindex (vidunderlige Lindex med det gode udvalg i billige bh’er – også i størrelse G-igant…) at jeg prøvede at undersøge om svenskerne var dårligere uddannede end danskerne. Det er de ikke, snarere tværtom, da gymnasiet er obligatorisk, men forgrener sig i teaterlinien, tømrerlinien etc.

Det kommer Daun ikke meget ind på, men den forholdsvis blinde tro på at myndigheder ved bedst så jeg i aktion mange gange. Rebelsk selvstændighed så jeg ikke meget af.

Når først man er ‘lukket’ ind hos svenskerne, så er de – i min oplevelse- faktisk flinkere og mere åbne og hjertevarme end danskerne, men indtil da er de meget formelle og kølige indtil det lukkede.

Noget af det der slog mig, var at jeg talte med tre svenskere, to fra Göteborg, en fra Stockholm, der var flyttet til Malmö fordi de syntes stemningen var federe. Dét var sigende, da storbyer plejer at være mere tiltrækkende end mindre byer. Det er ikke mange københavnere jeg har mødt der er flyttet til Odense, fordi de ikke kunne holde København ud, de der gør det har som regel andre grunde: Familie/job.

Danskere bliver anset for Nordens latinos…

Hvad jeg savner: Gode nøgenbaderstrande, pladsen – der er jo nok at tage af, byplanlægningen – de formår at skabe langt flere fede boligområder end vi gør, den gavmilde delen ud af naturen i stedet for smålig afgrænsning “Vores strand! Gå væk!” og velklædte mennesker…

14 03 2011
Amarso

Jag kan som andre person också instämma, men även jag med ett tillägg.
Jag tror det är både som skrivs i blogginlägget samt som Dick skriver. Men att den mentalitet som dels råder i Sverige generellt och dels som man lyssnar till från dessa radikalfeminister, m fl, samt andra “frihetsivrare” som är så emot “diskriminering”, är något som svenskar verkar värna om till en löjeväckande grad. Vi verkar kunna göra vårt yttersta för att *verka* lojala med att bekämpa rasism, ge kvinnor _alla_ de rättigheter de vill ha, m.m., m.m. Allt för att liksom, som det antyds ovan, inte stöta oss med övriga världen. Skenheligt!
Vi inskränker yttrandefrihet när det kommer till dels “hets mot folkgrupp” och en annan svårt infekterad debatt är, inte bara i Sverige visserligen, barnporrdebatten.
Kvinnor, barn, homosexuella (HBTQ) och utlänningar (ursäkta, immigranter…) – i synnerhet muslimer – är alla o.f.f.e.r. och inget annat. Att ens yttra nåt annat får folk att ge dig en ondskefull blick som att man saknade förstånd och empati. Dvs nämn nåt om att kvinnor har rätt att själva välja om de vill vara sexarbetare, eller att barn har en sexualitet som visst kan levas ut ihop med en vuxen utan att det intrinsikalt orsakar skada, eller säg något om att vi tar in för många invandrare som vi inte heller kan ta hand om. Detta är tre tydliga samtalstabuer i Sverige, som man bara inte får gå in på. Även om det är mer eller mindre stigma omkring de olika ämnena.
Det jag vill förmedla är att vi har inte alls ett öppet debattklimat så som vi skulle vilja önska eller tro, för att det dels saknas kunskaper och respekt och dels för att vi har alltför ingrodda värderingar som vi bara verkar vägra att släppa på, trots att de är kontraproduktiva och skapar mer elände än vad de gör nytta.
Vi är istället helt benägna att utropa häxjakt på sexköpare/torskar, sexuella barn/pedofiler samt (vardags…)rasister.
De som lider både i början och slutet, förutom allmänheten i stort pga förvirringen och ett pandemonium, är just de som vi i första hand så frikostigt och nonchalant utpekar som otvetydiga offer och som vi till varje pris “måste skydda!!!111”; barnen, kvinnorna och de stackars utlänni… *hrm*, våra värdefulla immigranter. I och för sig så lider givetvis pedofiler också (mer än de flesta har mage att orka tänka på eller ha medkänsla för). Men där är det i dagens läge minst sagt locket på…(!)

Det som behövs göras är att sätta ner foten för dessa radikala feminister, bl a, och försöka få dem att framstå som de kompletta hysteriska idioter de är. Förlöjliga dem. Inga vinner på deras moralpanik. Till och med de själva är ju offer enligt deras retorik…
Låter vi dem vinna eller ens få för mycket utrymme sätter vi krokben för hela samhället.
“Demokrati” i all ära, men deras skitprat behöver dämpas!
Det är inte mer demokratiskt att tysta dels de som det verkligen handlar om och dels de som faktiskt opponerar sig emot vansinnesförslagen/lagstiftningen och som dessutom kan backa upp med f.a.k.t.a.

/Amarso – all kärlek är bra kärlek

15 03 2011
Nina Søndergaard

Kære Amarso

Ja! Som William S. Burroughs skrev i The Naked Lunch “all is not well behind the hygienic facade”, hans fantasi om Freelandt (Skandinavien) hvor Dr. Benway regerede over sine zombielignende undersåtter på kølig manér var endda FØR Burroughs havde været i København og Sverige. I hans breve derfra stod der at virkeligheden overgik hans fantasi…

Selvom jeg er glad for at to svenskere stemmer i, ville jeg egentlig hellere have taget alvorligt fejl! Det lader til at selvforståelsen af at være blond, skandinavisk og dermed 100 % god er dybt rodfæstet og tillader praksisser som eugenitik, isolationsfængsling og det svenske valgsystem – som ikke er hemmeligt, og som anvendt i spirende demokratier ville være blevet fordømt med det samme.

Der er selvfølgelig ingen perfekte lande, politiske systemer eller personer, men den kraftige konsensuskultur som er endnu mere udtalt i Sverige end i Danmark anser jeg som et stort problem.

Der var kritikere fra første færd af sexkøbsloven, men allerede i 2004 udtalte Mona Sahlin at loven IKKE skulle evalueres.

Hvad angår dine betragtninger om offergørelsen er jeg helt enig. Det har altid undret mig at radikalfeminismen har kunnet se mænd og kvinder som så entydige, statiske størrelser og hvilke mekanismer der så må gøre sig gældende for at de kvindelige radikalfeminister IKKE er undertrykte, voldtagne ofre? Hvis de mener at de ikke er ofre, så må de jo lide af falsk bevidsthed?

17 03 2011
Amarso

Jag har inte sett (eller läst) Naked Lunch. 🙂 Men det var en intressant iakttagelse. Som jag ser det så är svenskar väldigt hycklande. Vi tror alltid att vi är så bra och har “kommit så långt” med vårt s.k. civiliserade samhälle. Men vi har också en mörk historia som det sällan talas om. Tag bara baltutlämningen eller den rasbiologiska forskningen som hade sin upprinnelse i Sverige.

Ja, visst är det “tragiskt” att du får svenskar som håller med dig och inte dementerar..! Men det är lika skrämmande kan jag säga att växa upp i och leva i ett land som Sverige, som säger sig vara så bra men har sådana enorma tillkortakommanden gentemot många medborgare. Dessutom går utvecklingen i fel riktning då folk, till trots, röstar på odemokratiska partier och nya, sjuka lagar slås igenom. Lagar som innebär ganska klara brott mot allmänna mänskliga rättigheter, så som att bestämma över sitt liv och sin kropp och sina känslor, som _ingen_ lag ska ha nåt att säga till om. Samt lagar som berör integritet, kärlek och sex. Sådant som lagar aldrig ska gå emot, ju! Ett land ska bara värna om folk och tro på dem, vad de gör och deras känslor och egna eller ömsesidiga val (ex-vis en partner).

Ja, jag håller med om att visst finns det fler länder som är lika galna som Sverige, om inte värre (t ex de anglosaxiska länderna), men den stig vi i Sverige vandrar är så fel, och så korkad och motsägelsefull att vi knappt själva verkar vara medvetna om det och dess följder. Utom oss då som ser detta och vill debattera det för att komma tillrätta med det allmänna förståndet…

Ja, visst är det en helt galen motsägelse? “Kvinnor är starka – kvinnor ska ha makt (“också”)/kvinnor är svaga offer”… Men det talas också bara om vad kvinnor “_inte_ sägs ha”, istället för att verka för sann jämställdhet där män och kvinnor helt sonika delar på saker i den mån de kan och känner är hållbart. Istället för att antingen tvinga det ena könet till en sak/uppgift (i t ex hemmet) eller att ett av könen (dvs kvinnorna) ska ha all makt och all rätt att göra sånt som hon ännu inte “får” göra samt allt det som hon “redan gör av naturen”. Det blir ju allt utom jämställt. Det blir fascism. 😉 Men det är klart, är det nåt kvinnan inte “orkar” göra (för att hon är svag(!)) – då måste ju mannen komma rusande och hjälpa henne! Således är feminismen på kvinnans sida när det gynnar och passar henne. Fast sedan har vi det där med det hycklande kring sexualitet också. Feminismen skalar av kvinnan så fenomenalt. Inte konstigt att det finns kvinnor som är emot sådana värderingar.

Skriv et svar

Udfyld dine oplysninger nedenfor eller klik på et ikon for at logge ind:

WordPress.com Logo

Du kommenterer med din WordPress.com konto. Log Out / Skift )

Twitter picture

Du kommenterer med din Twitter konto. Log Out / Skift )

Facebook photo

Du kommenterer med din Facebook konto. Log Out / Skift )

Google+ photo

Du kommenterer med din Google+ konto. Log Out / Skift )

Connecting to %s




%d bloggers like this: